ÖRÖ HISTORIA

Fortets historia går tillbaka till 1910-talet, då Ryssland för att skydda sin huvudstad Petersburg byggde upp en befästningskedja vid Finska vikens kust. När ryssarna tvångsinlöste Örö av byborna i Rosala och Böle, utbetalades inga ersättningar för de förlorade betesmarkerna, men när Finland efter självständigheten fortsatte den militära verksamheten på ön, fick skärgårdsborna full kompensation för markens värde.

I första byggnadsskedet anlades en järnväg och ca 10 km kullerstensvägar och dessutom uppfördes ett stort antal byggnader.  Befästningsanläggningarna försågs med ett grovt batteri om fyra 305 mm kanoner, två tunga batterier med  fyra 152 mm och fyra 120 mm kanoner och ett luftvärnsbatteri om tre 76 mm kanoner.

I befästningsarbetet och i synnerhet vid byggandet av järnvägarna och kullerstensvägarna användes krigsfångar från Asien som arbetskraft. De fångar som dog under arbetet begravdes på ön. Soldater hade begravts på ön också hundra år tidigare, nämligen under 1808-1809 års krig. Örö fungerade då som flottbas för den svenska högsjöflottan och soldater dog både i skörbjugg och i sjöstrider, bland annat vid Lövö.

Örö fort som är beläget tio kilometer nordväst om Bengtskär spelade en viktig roll i striden om Bengtskär. Från fortet besköts både de ryska fartygen och de soldater, som fanns på Bengtskär. Till och med det grövsta artilleriet, dvs. 12 tums- eller 305 mm:s kanonerna användes i striden. Den finländska förstärkningen som landsattes på Bengtskär avgick från Örö. De ryska soldater, som stupade på Bengtskär blev först begravda på Örö, men efter kriget flyttades kropparna i enlighet med Sovjetunionens krav till den ryska hjältegraven i Täcktom på Hangöudd. 

Efter kriget fungerade Örö som skolningsfort ända fram till slutet av år 2005. Denna verksamhet upphörde den 1.1.2006 och sedan dess har fortet varit i praktiken obebott. Ön används dock ännu tidvis för militär- och skjutövningar.

Namnet Örö betyder Grus-ön, eftersom ordet “ör” betyder grus eller sand. Som namnet säger är ön mycket sandig och grusig och den utgör en förlängning på den istida Salpausselkä II. Skärgårdsborna kallade allmänt ön för Storlandet. Också detta namn passar bra för denna stora och märkliga ö.

 

Paula Wilson